Så var dagen där...dagen då jag skulle få min dom, behöver jag säga att jag var livrädd? Jag var på Sahlgrenska den 26/11 och dagen till ära var jag superförkyld och hade så gott som tappat rösten. Min man hade tagit ledig och följde med mig denna dagen vilket kändes tryggt. Vi fick träffa en rutinerad äldre gynekolog som var specialist på vaginala ultraljud. Jag fick ett bra bemötande och blev grundligt undersökt.
När hon var klar med undersökningen förklarade hon att hon trodde det var en chokladcysta jag hade. Märklig benämning på en cysta, brukar förknippa choklad med något positiv men i det här fallet handlade det om att hon trodde det var levrat blod i cystan. För att kunna få en chokladcysta måste man ha endometrios och det trodde läkaren också jag hade vilket förvånade mig eftersom jag aldrig någonsin har trott det själv.
Läkaren berättade också att hon satte upp mig för titthålsoperation eftersom det var mest säkert att ta bort cystan. Hon sa att hon inte kunde vara 100% säker men att det kunde vara någon promilles risk att hon hade fel. Jag som kan vara lite negativ ibland tyckte nog ändå att det var positivt att det endast var någon promilles risk att hon hade fel. Det kändes lite lättare när vi åkte ifrån sjukhuset även om jag kände stor oro inför kommande operation eftersom jag aldrig hade opererats förut.
Jag kontaktade operationskoordinatorn för att höra om det gick att påskynda operationen något. Jag fick till svar att de hade långa väntetider och att det skulle ske våren 2019. Men hallå, vad hände med vårdgarantin?!? Envis som jag är kontaktade jag operationskoordinatorn fler gånger för att efterhöra om det verkligen inte gick att påskynda men hon var inte övertalningsbar.
Eftersom tiden gick och jag på något vis ändå kände viss oro över om det verkligen var en godartad cysta kontaktade jag läkaren som undersökt mig i november visa meddelandefunktionen på 1177. Jag frågade om jag kunde få göra ett nytt ultraljud samt ta nya blodprover eftersom det drog ut på tiden för operation. Några veckor senare blev jag uppringd av en annan läkare som förklarade att den andra läkaren hade gått i pension. Vi kom överens om att jag skulle lämna cancermarkörprovet CA125 samt även ytterligare en cancermarkör som heter HE4. Provsvaren visade på något förhöjda värden men enligt läkaren kunde de förklaras av myom. Läkaren skrev dock att med tanke på att det var något oklar cysta skulle jag opereras inom två månader. Min oro tog fart igen, vadå något oklar cysta...tänk om det var cancer och jag hade fått vänta så länge?
När man är orolig är två månader väldigt länge, man hinner tänka väldigt mycket men nedräkningen hade börjat...
När hon var klar med undersökningen förklarade hon att hon trodde det var en chokladcysta jag hade. Märklig benämning på en cysta, brukar förknippa choklad med något positiv men i det här fallet handlade det om att hon trodde det var levrat blod i cystan. För att kunna få en chokladcysta måste man ha endometrios och det trodde läkaren också jag hade vilket förvånade mig eftersom jag aldrig någonsin har trott det själv.
Läkaren berättade också att hon satte upp mig för titthålsoperation eftersom det var mest säkert att ta bort cystan. Hon sa att hon inte kunde vara 100% säker men att det kunde vara någon promilles risk att hon hade fel. Jag som kan vara lite negativ ibland tyckte nog ändå att det var positivt att det endast var någon promilles risk att hon hade fel. Det kändes lite lättare när vi åkte ifrån sjukhuset även om jag kände stor oro inför kommande operation eftersom jag aldrig hade opererats förut.
Jag kontaktade operationskoordinatorn för att höra om det gick att påskynda operationen något. Jag fick till svar att de hade långa väntetider och att det skulle ske våren 2019. Men hallå, vad hände med vårdgarantin?!? Envis som jag är kontaktade jag operationskoordinatorn fler gånger för att efterhöra om det verkligen inte gick att påskynda men hon var inte övertalningsbar.
Eftersom tiden gick och jag på något vis ändå kände viss oro över om det verkligen var en godartad cysta kontaktade jag läkaren som undersökt mig i november visa meddelandefunktionen på 1177. Jag frågade om jag kunde få göra ett nytt ultraljud samt ta nya blodprover eftersom det drog ut på tiden för operation. Några veckor senare blev jag uppringd av en annan läkare som förklarade att den andra läkaren hade gått i pension. Vi kom överens om att jag skulle lämna cancermarkörprovet CA125 samt även ytterligare en cancermarkör som heter HE4. Provsvaren visade på något förhöjda värden men enligt läkaren kunde de förklaras av myom. Läkaren skrev dock att med tanke på att det var något oklar cysta skulle jag opereras inom två månader. Min oro tog fart igen, vadå något oklar cysta...tänk om det var cancer och jag hade fått vänta så länge?
När man är orolig är två månader väldigt länge, man hinner tänka väldigt mycket men nedräkningen hade börjat...
Kommentarer
Skicka en kommentar